Mias blommor

Min vän Mia, som snart kommer att skriva här på bloggen, hon påstår att hon är total nybörjare på stickning och virkning. Hon tror inte att hon kommer att få till något men ändå kommer hon förbi och visar alster på alster som hon knåpat ihop själv. Jättefina grejer! Det värsta är att hon är så jäkla snabb! På en kväll eller två knåpar hon ihop en halsduk. Värsta speedstickerskan.
Hennes man är inte så glad på mig för att jag har förlett henne in i garnets snåriga nät och att hon inte vill hitta ut. När hon en kväll till och med satt och stickade i sängen fick han inse att han har fått en rival som är svår att konkurrera ut. För vem kan motstå lent, mjukt, doftande garn? Inte Mia inte.
Härom dagen började hon plötsligt virka små blommor. Vi satt och spånade om att det skulle vara fint att göra en sjal eller scarf med bara blommor i olika färger. Swish, så kom hon till jobbet och visade en hel påse med blommor. De är hur underbara som helst och jag är extremt avundsjuk. För mig skulle det bli ett evighetsprojekt för jag tröttnar så snart på att upprepa samma sak gång efter annan, men för Mia var det gjort på några kvällar. Helt otroligt!
Mia, du kan visst! (men förlåt mig Johan...)